Nu börjar jag bli väääldigt less på kylan utomhus. Jag klarar den, men tyvärr inte denna känsliga lilla tjejen.

Är det mer än 15 minus och man kastar ut henne, så står hon inom 2 minuter och skriker eller klöser på fönstret och ska in...

Ni förstår ju vilken energi hon har, eftersom hon inte är ute och springer. Och den energin släpper hon lös här inne. Klösa sig lite på köksduken, bita sig lite på datasladden, leka lite med en tapetbit som är lite lös. Sista leken gör hon gärna så där lagomt vid 5 tider på morgonen när hon har vaknat och är pigg. Inte kul, med tanke på att den lilla tapetbit är i sovrummet...

Sen hennes hjärnspöken. Oj, oj. Om man reser sig lite för häftigt från en stol eller låter lite högt med nått, flyger katta rakt upp och galopperar så lååångt bort som det bara går och gömmer sig... Ibland behöver man inte göra nått för att katta ska hoppa upp och undra vad som hände...

MEN, det bästa är ändå att hennes minne verkar vara lika bra som en guldfisk. För när man har kastat ut hon och hon kommer in igen efter 2 minuter, då tror hon att hon har varit ute i fleera timmar och måste då skynda sig att klösa lite på klösbrädan, springa och äta lite och sen gå och sova. Fast hon nyss har sovit!